När jag fyllde typ 11 år så fick jag en bok i födelsedagspresent. Det var Linnea i målarens trädgård. I samband med presenten lovade min syster att en dag ta med mig till ”målarens trädgård”, dvs konstnären Claude Monets hus och trädgård. Den lovade resan har kommit upp ett antal gånger under åren men vi har aldrig hittat ett passande tillfälle att åka, förrän nu!
Som alla vet så är det på sommaren man ska titta på trädgårdar om man vill uppleva nån typ av blomsterprakt men i vårt fall var juni/juli/augusti inte ett alternativ. Så på öppningshelgen, som var den 5-6 april, var Emma och syster redo att uppleva det efterlängtade! På lördag morgon (som var kall o regnig och som gav oss det första tecknet på att man åker inte på blomserresor i april) tog vi oss till tågstationen, utan att i förväg kolla tågtiderna…Tågen visade sig inte gå så ofta, nästa tur avgick int förrän om två o en halv timme..och där var vårt andra tecken. Först var vi redo att kasta in eftersom ”i missa tåget fuck+’¨+¨*^*crap- tillståndet” trodde vi att vi inte skulle hinna se vår drömträdgård men efter några sekunders fokus insåg vi att resan ännu int var förlorad. Som tidsfördriv gav jag min syster min bästa guidning på plan 5 (på Printemps som ligger precis bredvid tågstationen) i två timmar för att sen ta en fika o äntligen hoppa på tåget. Min systers romantiska dröm om att vi skulle äta picknik på tåget o titta ut genom fönstret på den vackra, franska landsbygden blev det inget av, båda sov stenhårt. Den tredje hinten, åk int till praktträdgårdar på vintern eller våren, kom när vi var sekunden och ett hjärtstopp ifrån att missa vår hållplats, dramatik på allvar!
Vi kom ialla fall fram till trädgården och det var regnigt, grått o oblommigt, precis som vi väl hade anat(även om man aldrig slutar hoppas på att under gärna kan få ske nångång). Nu låter det som om jag är jättebesviken på den här resan och utifrån sett så ser den verkligen int mycket ut för världen MEN så är int fallet. Både jag o syster blev oförklarligt berörda av upplevelsen, kändes stort att äntligen vara där…o det funkar väl som det där ”minus x minus….”. På ett sätt kanske avsaknaden av blommor int var så dålig, nu har vi den bästa anledning att åka dit igen!! Eller vad säger du syster ?
ps. tack för sällskapet o puss! ds.
…lillasyster





